i mitt huvud är älskade S! Hon förlorade, henne och hennes syskons, mamma i en så j-la onödig mc-olycka den 2 september 2009. Dels tänker jag på T själv..... så gott som dagligen, det börjar tunnas ut litegrann, men från att ha tänkt på henne alla mina vakna timmar så tänker jag på henne flera gånger i veckan.
Jag känner så för S och hennes syskon och önskar jag kunde ta dom under mina vingar och skydda dom från allt ont som finns i världen. Önskar att mina ord kunde lindra deras sorg =(
Så vacker och underbar mamma med otroligt vackra och goa barn och så får dom inte växa upp tillsammans, så tragiskt att det bara skär i mig! Såna här dagar har jag svårt att vara glad över det jag har för sorgen blir så stark, så många tårar som jag fällt. Jag vet att jag borde känna en enorm lycka över mitt, men sorgen för S och hennes syskon blir så mycket större!
Älskade T, jag vet att du finns där och vakar över dina barn! <3<3<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar